Jag är ganska trött på kommentarer om att svenskan skulle vara ett så litet språk. Att vårt språk ligger på 90:e plats bland världens totalt cirka 6 000 är inte så pjåkigt. När det gäller ”Svensk litteratur som världslitteratur” som redaktör Johan Svedjedal skriver om i sin antologi har vi all anledning att känna stolthet över vårt språk. När det gäller språk varifrån litteratur översätts intar svenskan en hedrande tiondeplats. För att nämna några verk.

Esaias Tegnérs ”Frithiofs saga” hyllades av bland andra Goethe på artonhundratalet och trycktes i flera tyska översättningar och i hela 28 upplagor. Under tidigt 1900-tal fortsatte Selma Lagerlöfs ”Nils Holgersson” sin underbara resa ut i världen. Franska Le Monde listar den till ett av det århundradets viktigaste litterära verk. Två värmlänningar gick således i täten för den svenska litteraturens segertåg över världen.

Astrid Lindgrens ”Pippi Långstrump” och ”Karlsson på taket” var nästa i tur. I Kina har ”Changwazi Pipi” blivit kultfigur liksom ”Karlsson” i Ryssland. Idag är det det svenska deckarundret med Henning Mankell och Stieg Larsson i spetsen som översatts och sålts i mer 100 miljoner exemplar.

Svenskan är helt enkelt ett av världens starkaste språk, väl värt att vårda.

Gunnar Lund  

(Publicerad i Nya Wermlands-Tidningen 6/3 2013 – här med författarens tillåtelse)